Gud finns, och han hatar mig.

ja hej igen. var ett tag sen sist. har vart lite allt möjligt emellan, hänt en hel del, jobbat en hel del och ej haft tillgång till dator... men nu så, kommer iaf en kortare notis! sen sist har det tagit slut med killen. ja pallade bara inte med de längre, sa ju inte som de va om K o linus o så... men slut blev de. och med K blev de inget heller. jag ändrarde mig somewhere along the way,.. insåg att nej nej nej, och de e ja glad för hade aldrig funkat. K blev dock sur, då han,. trots varning, blivit kär i mig...

så han pratar knappt med mig.moget va? eller man kanske inte ska kasta sten i glashus.. men iaf...

efter hela en dag skaffade jag mig dock ett nytt ragg... Patrik..ett dygn ja, man kan verkligen säga ja tar de lungt efter mina förhållanden, stannar upp o tänker efter va? nje kanske inte... gillar dock honom starkt.. ses varje dag, hörs varje dag allt funkar. men ja e lite rädd, kommer jag klara det den här gången? kommer ja vara trogen om jag ingår ett förhållande? kommer jag orka? vara intresserad nog?

svaret är ju då att vara singel längre.. men den perfekta chansen, den perfekta killen dyker inte upp med perfekt tajming..

och om ja då väntar kan det vara för sent.

och om ja backar nu så e de redan försent på de viset att han är kär i mig. som alla andra jävlar...

jag fattar inte vad de e som nu e så speciellt med mig?

lyxproblem? kanske, men oh så påfrestande vill jag lova... att alltid vara den som sårar fast man inte gjort nåt, pojkvänner som blir svartsjuka..och eehm.. frestelser..

I truly do feel like the most horrible person I know about.

nästan iaf.

särskilt när man läser sina inlägg här i efterskott, då känns de ju ändå bättre. som de om min o så bekvämt men fula vännina... men ändå de känns bra att för en gångs skull ha en blogg där varje stavelse man printar in är sann. mina riktigt sanna vänner läser ju inte denna bloggen ändå, så jag måste inte falskt lägga in " vad fin du var" " ja de vore jätte skojj" " nee tycker synd om dej" osv. iaf inte om jag inte vill. in fact så skriver jag ju inte ens till dem. bara om dem!

självupptaget svin? jo visst ego finns det nog. sen är jag ärlig. sjukt ärlig. så tror nog att de flesta av er egentligen känner igen sig? iaf till viss del? inte sant?

men men nu kom jägaren tillbaka, så måste sluta, ,, annars blir denna blogg ju inte så anonym ;) hehe  see you later ;)

jaha ja. igår va man på stranden o drack öl me en vännina. trevligt. vi packade ner resterande öl ( för hennes del cider) o drog till krogen där ett gammalt ragg till mej skulle befinna sig o kolla på fotbollen.

vi gömmer ölden o drar in. men ingen kollar våra väskor eller leg så drar o hämtar ölen o tar med oss boysen till ute serveringen. röker en del o de dricker sina köpta öl. ja e dock en för fattig student för det så jag häller över en av mina medtagna öl i ett gammalt glas . då kommer ägaren av placet. som tur va missade han nog just de, står o kollar på oss. efter ett tag så plockar han upp en av mina gamla burkar, ser sen bort åt mig o ber mig räcka burken som står vid min stol.." vaa? vilken burk?? jassåååå deeen.." jag värsta fejkar alltihopa, han tar med sig burkarna o drar in. mådde lite dåligt där ett tag. visste fan inte alls vad han skulle göra.

kvällen fortsätter i ett halvt" vad kul o se dej" o ett halvt "shit vad jobbigt läge". kul o träffa han linus som jag en gång var så tajt med. som var den jag helst av allt ville ha. men jobbigt när han säger puss puss när jag går, när han små flörtar med mig, när han lägger sin hand på min rygg när vi ska gå...vanan hade ju varit att kyssa han. ..

impulsen är stark. och jag vet, fast han är en player, att jag inte är den enda som kände det. särskilt inte när jag får hans godnatt sms direkt då vi skiljts åt. PRECIS som förr!

sen kommer K med sitt godnatt sms. då börjar världen kännas förvirrad. jag vet inte vad ja ska tänka eller göra. vad jag känner eller vill. de enda jag vet är att de e fel. o jag mår dåligt över att det är fel...

sen hände lite små skit men inget ja orkar skriva om. student imon. men vet inte vart ja ska sova :S skit jobbigt!!!

sen träffar jag nog linus imon igen. vet inte hur ja ska bete mig. och om de tar slut me killen, kan ja göra så mot K då? fast vi inte e ihop? och skulle jag ens klara att börja ligga med Linus igen? finns en ganska stor risk att jag skulle bli kär igen. o han vill inget seriöst alls med mig. de vet ja sen i höstas. sen skulle jag inte kunna ha de seriöst med honom heller. han e inte trogen någon alls. nån gång. o bla bla.

tror min väninna blev lite sur dock. för jag är alltid den som får alla när vi e ute. även hennes ragg överger henne för mig..( nej jag rör inte dem, men iaf) och visst de är nog inte kul att jämt vara tvåa. men ibland får hon skylla sig själv. hon är ganska tråkig, ganska tantig, lite snål och fruktansvärt ego. hon e jätte snäll... men ibland räcker inte bara det. och att ha en mage som hänger över, orakde armhålor, en massa finnar som hon dåligt täcker med en för mörk foundation och fula stora urtvättade bomulls trosor...ja går man efter insidan är hon nog ett kap. men då måste ju utsidan locka dit den...

jag säger inte jag är perfekt. far from it. men de går att försöka iaf. bekävmlighet må vara...hmm bekvämt, men ibland är de nog ett mera säkert kort o vara fin o lida pin. så länge man håller käft om de sista.

men men ska inte tråka ut er mera nu. have it!

tjaaaooow igen

har inte vart här på ett tag. men o leva två liv parallellt tar sin tid..kan jag lova! ja kan ibland förstå varför folk håller sig till en sysselsättning, en kille osv...

sov där nu. hos K. hos K, hans bror och dennes sambo. urmysigt. titta på film o sitta o hångla en vardag. de ja önskar ja kunde göra med min riktiga kille..

eller önskade?

jag vet inte. träffade ju min riktiga kille i helgen...känns så sjukt skumt att hålla honom i handen när jag går så bakom ryggen på honom. när jag vet han litar på mej o älskar mej av hela sitt hjärta...och så gör jag så här?

så här, precis samma så här som hans ex?

men jag kan inte heller låta bli. kan ju inte svara riktigt på varför dock. har alltid vart den trogna typen, tyckt att allt de jag gör nu e fel! har en kille som de inte finns ett fel på, ja förutom den där lumpen då. helgtjänster o allt annat som gör vi inte kan ses. de är ingen ursäkt. men verkligheten.

verkligheten som får det att krampa i magen...som när vi e hos han.... hans bror och sambo vet jag har kille.. de har vart tillsammans i flera år... de säger inget. till mej. men indirekta pikar o förslag om andra tjejer kommer upp när jag är där. o ja kan känna iaf hans brors sambos förakt. hennes ögon...

när vi e hemma hos mej är de nästan ändå värre. hemma är K en " kompis". tror den enda som fattat sanningen dock är pappa. K är världens mysigaste, vill kyssas o kramas hela tiden.. gör tappra försök att få sova över.. och jag gör allt för o täcka över de hela. de känns fel, för han kanske tror ja skäms för honom.

jag skäms över mig.

inte för de här heller spelar någon roll. men vill ändå påpeka att ja o K inte ligger med varandra. inte än iaf. så långt skulle jag ändå inte gå?hoppas jag :S

och vad blir K när de tar slut mellan mig o killen? ( jepp ja e övertygad om att de händer!) jag vet inte. K kanske bara är en tillfällighet. en möjlighet att fylla själsliga hål med. just nu skulle ja inte kunna se honom som en pojkvän iaf. han likanr mitt ex i många små saker.

det skrämmer mig.

varför kunde jag inte bara nöjt mig? varför kunde jag bara låtit K stanna vid en fantasi?

i natt ville K , som inte kunde sova, hålla på hela tiden. visst K har inte upplevt nåt kärleks aktigt på länge.. kan förstå hans hunger.. men jag var trött. blev helt bakfylletorr i munnen av allt kyssande.

då kom ja o tänka på min kille. killen perfekt. han som hånglar lagom länge. som håller ut lagom länge. som är lagom lång. är han för lagom?

innan de här med lumpen bråket har vi inte haft ett endaste bråk i vårt förhållande. inte ens ett litet. har ju vart så skönt. men kanske behövs de tårar i mina förhållanden för ja ska stanna?

ja tårar de har de funnits gott om sen dess iaf. tårar o hårda ord. mina tankar av härdat stål som spetsar mig. sticker hål på mig.

som en pangad ballong känner jag mig. Poff. urblåst. ( även blåst som i dum)

vet inte om jag tidigare nämnt att jag o K ska gå i samma klass nästa år? de lär med bli ett spännande kapitel.. än så vet ingen i skolan de hela. där är vi som alltid, kanske nästan mer åtskiljda som vanligt för säkerhets skull. men båda känner ofta den där impulsen. de e lite jobbigt. de blir tyst. man tänker nu skulle de så passa att kyssa honom. så byter man samtals ämne låtsas som inget.

världen är så fel.

har träffat både K o min kille ofta nu de senaste. min kille som ringer o smsar när ja e med K o vice versa. lite jobbigt att dölja ibland. jag läser mina sms i smyg. gah jag fattar inte att min kille inte smygförsöker läsa mina sms som jag skriver när jag håller undan telen. de skulle jag gjort!

ja min kille är inte ens svartsjuk.

HUR KAN JAG?!

hej och välkommen tror jag är en bra inledning? ni har just kommit till en ganska hemsk människas blogg. den här bloggen handlar om mitt liv på riktigt. om det som ingen i min närhet vet... mina två pojkvänner är ett bra exempel. tror de här räcker som inledning. right on nu!

va o festa igår. hos min kompis. var ganska roligt till att börja med. så där lagom på lyset, trevligt folk, ja ja kunde nog inte klagat annat än på musiken då. " Gubbar i röret" är väl ingen favourite of mine direkt... eller techno alls för den delen...

allt gick bra fram tills dess när jag ska ut och röka.

mina kompisar stirrar på mig o min kille tappar hakan. alla ställer i kör frågan: "Röker du??!?!"

och jag gör ju inte det vanligt vis. men visst de händer. när livet inte blir som jag vill. när sorgen är stor. och just nu var den de. jag svara med ungefärligt den kommentaren till dem. men då vill de ju genast veta vad som kan vara så fel att jag röker? tjena mannen att jag ångra ja öppna käften. vad skulle jag svara: "jo jag lyckades me o vara otrogen mot min kille för ett tag sen, nu har jag typ två o måste bestämma vem jag ska ha o jag vill ha båda och ingen alls? skolan gick inte så bra som jag sa o ni är jobbigt på just nu? du Tina är som ett plåster o egoistisk som fan, du johan borde växa upp nån gång and so on.."  hmm ne, på nåt vis kändes det där aningen fel. så jag mummla bara bort alltihopa.

sen efter de var kvällen förstörd. min kille hacka på mig, o alla tjatade. jag tog några öl till. ville bort. sen kom de. KABOOM! mitt o min killes gräl..ja de har vart jobbigt en månad o vi har inte kunnat snacka. eller rättning: HAN har inte kunnat snacka. mitt lilla sidestep med min kill kompis K har ju inte gjort saken bättre heller. min kille vet inte om det där med K. han tror jag är den snällaste o bästatse i världen. typ de gör de bara ändå jobbigare...

vi bråkar tills min kille skriker i natten att jag ska bestämma mig, vill jag ha honom eller inte? och snällaste älskling. klart jag vill ha dej. jag tycker så sjukt mycket om dig. men en kille som tillbringar 90% av sitt liv i lumpen? I feel lonely.

jag gråter o ciggen guppar i munnen. han tar den o kastar den långt av helvete. sen kommer K:s sms. ...jag vill ju läsa vad han skriver. men är jag villig att ta risken att min kille med läser det? nej.. så vi läser de först några timmar senare och svarar. antagligen blev han sur för de. för jag fick inget svar tillbaka.

 jag o min kille ska på bal imon. hur ska detta sluta?